”Helig” smörjelseolja och personlig suveränitet

KRISMA

Jag är ett wierdo och en nörd. Jag har alltid haft udda intressen och gjort andra kopplingar än människor i min närhet. Jag är väl helt enkelt en tvättäkta individualist: egensinnig och ovillig att underordna mig godtycklighet och oreflekterade maktordningar. Egensinnighet sticker i ögonen på dom som fortfarande tror på, och spelar det ovinnbara spelet, ”Låt-oss-försöka-passa-in”.   So sue me om jag inte ens försöker…

Man ska förstås inte vara naiv. En maktordning byts oftast bara ut av en annan. En hederskultur/norm ersätts kanske av en mer ”alternativ” norm men den är likt förbaskat omgärdad av koder, regler och signaler som medlemmarna i subkulturen måste anamma. Frihet från norm och från makt och från flockmentalitet tycks vara mer eller mindre omöjlig för oss människor. Icke desto mindre bör man försöka staka ut sin egen väg och sträcka sig efter verklig personlig frihet. Sedan bör man väl vara generös nog att erkänna att den friheten ser olika ut för varje människa på vår jord? Min version av frihet är ditt fängelse, din frihet skulle jag uppleva som en bur och var och en blir salig på sin egen fason. Etc.

Jag är en passionerad individualist men inte på det där 2014-sättet där varje människa ska skita i allt utom den egna resan genom livet. Jag tror på en äkta individualism, den som firar varje människas absolut unika sätt att manifestera sin mänsklighet i relation till medmänniskor och omvärld. Ja, det är som bäddat för konflikter: Mina önskningar och behov kanske aktivt motarbetas av din strävan att uppnå dina. Det krävs att människor förhandlar med varandra om vi ska kunna samexistera på den här planeten.

Jag tror på en äkta individualism som inte kan reduceras till vilka jeans jag köper eller om jag använder ekologisk tandkräm. Det handlar om en inre resa och upplevelsen av att äga sig själv fullt ut, från fotsulorna och ända upp till zenit. Ja, det är en inre attityd. Jag vilar i mig själv. Är god nog. Okej. Och därifrån kan jag sträcka mig ut i världen och manifestera den sanning som finns inom mig.

Prinsesspartiet står för en sådan individualism. Ett annat ord är Suveränitet: ett tillstånd av att ”inte lyda under en främmande makt”. Jag skulle vilja se ett samhälle där varje människa verkligen samexisterar som jämlikar med samma möjligheter/ rättigheter/ skyldigheter att upptäcka, lära och leva. I ett sådant samhälle är varje möte ett tillfälle för diplomati och handel fast inte på det där 2014-sättet där man låter sig kidnappats av en politisk retorik som förespråkar att man ska sälja sig själv och vara entreprenör i varje ögonblick. Nej, jag föreställer mig att två verkliga individer möts med respekt och nyfikenhet inför vad den andre har att säga. Varje sådant möte är en transaktion och varan som krängs är ”mening” eller ”sanning”… You may call me a dreamer but I’m not the only one… Jag vill verka aktivt för ett samhälle där människor är intellektuellt fria och där varje individ är stark i sin tro på att hen har någonting värdefullt att bidra med. Jag är kanske naiv men jag tror alltjämt på människan.

Kungar och drottningar från fordom brukade, enligt biblisk sed, låta sig smörjas med väldoftande olja vid kröningen. Jag har gjort det till en återkommande morgonritual att smörja mig själv med en droppe ”helig” smörjelseolja innan jag börjar med bestyren. Prova gärna Prinsesspartiets recept på ”Krisma” – Smörjelseolja:

2013-12-15-05-01

Droppar av varje:
Cassia 7
Ros 55
Myrra 80
Pepparmynta 7
samt 1 dl Olivolja

Häll allt i en fin flaska och skaka om noga. Det kan ta några dagar innan dofterna blandats ordentligt. Använd med försiktighet, dels för att eteriska oljor kan vara starka på huden, dels för den bibliska varningen :

”Detta skall vara min heliga smörjelseolja genom alla släktled. Ingen får smörja in kroppen med den, och ni får inte göra någon annan olja med denna sammansättning. Helig är den, och helig skall den vara för er. Den som gör en sådan blandning och den som använder den på någon obehörig skall utstötas ur sitt folk.”

Tur att vi inte hyser någon vidskeplig tilltro till att lite olja har makt att dra olycka över oss!

Varför inte börja din morgon med en kopp kaffe och lite helig smörja? Du är lika häftig som någon annan. Din gissning är liga god som professorers eller biskopars. Lova dig själv att inte låta dig kuvas av hederskultur, reklam och normsamhället. Staka ut din egen väg. Bli den häftigaste människa du kan bli!

Frej von Fräähsen

Pyssla med sig själv en regnig dag

solignäsbränna

Andreas utrymde lägenheten och drog till jobbet. Kvar hemma blev jag, disken och en spellista av guds nåde. Det är ensamparty och jag passar på att (diska) bada och läsa uppbygglig litteratur. På menyn idag: Roland Barthes och Michail Bachtin… I know, inte så dekadent men.. ..well uppbyggligt var väl ett rätt passande ord. Man ska dock inte ta i för mycket så här på sommaren: av för många litterära genier springer näsan läck och blöder ner hela badrummet.

Lite häftigare tycker jag att dagens musikaliska urval är. En skön blandning av 80-talsinspirerat och modern funk.. En och annan ”nåt annat” bjuds också, låt dig väl smaka :)

Sveriges nattsvarta hjärta

darkmatter copy

Nu är det högsommar i landet och svenskarna lapar sol som galningar för att bygga upp en buffert inför den vinter som kommer tillbaka om bara några månader. För egen del är det inte bara ljuset men även dofterna som tjusar sinnena. Vad går väl upp emot doften av en mogen jordgubbe? Eller regnvåta lövträd? Cypresser i solsken? Rosenrabatter i blom? Ja, det är högsommar i landet och vi svenskar passar på att insupa så mycket liv som vi bara kan inför den kommande dvalan.

Samtidigt som många av oss njuter av frivoliteter och partaj så sänker sig mörkret över somliga andra. För bara några dagar sedan rapporterade media om ett tragiskt fall där en familjefar, ja vi kan kalla honom Johan, tog livet av sig efter kontakt med Försäkringskassan. Två bilolyckor och auto-immuna sjukdomar gjorde att arbetsförmågan var i princip noll. Trots detta fick Johan höra att ”du kan glömma ersättning. Man kan arbeta fast man har ont men du vill väl inte?”. En sådan inställning är en spark i magen på den som redan är på botten. Dagen efter samtalet med försäkringskassan hittades Johan död. Han hade tagit sitt liv med tabletter. Två barn har blivit av med sin pappa. Någon har förlorat sin man. En son och vän, kanske även brorsa, är död helt i onödan…

Ett brittiskt företag har utvecklat ett material som är så svart att det ser ut som ett hål! Materialet, som kallas Vantablack, är så svart att det absorberar nästan allt ljus och den som betraktar en yta belagd med färgen blir inte riktigt klok på vad det är hen betraktar. Alla former och konturer försvinner och ett svart hål är allt som tycks återstå:

14o=svart1

Jag tänker att det här nya nano-materialet mycket elegant illustrerar det sociala klimatet i dagens Sverige. För den som glider av sin stol och hamnar utanför sammanhangen finns ingen ljusning. Alla former och konturer, all ljus och all färg försvinner och det blir svårt att riktigt begripa vad det är man ser när man betraktar sitt eget liv. Det som var meningsfullt och förståeligt tidigare ersätts nu av ett töcken som är omöjligt att orientera sig i. Moder Sveas hjärta fördunklas av Alliansens politik för det är inte Försäkringskassan som tagit livet av Johan och otaliga andra, det är den bakomliggande människosynen som håller i silkessnöret till bilan. om bara några månader är det val. Jag hoppas att svenskarna är trötta på den nattsvarta politik som kidnappat Moder Svea. Det är dags för rött blod att pumpa i landets ådror. Låt Sveas hjärta slå för solidaritet och medmänsklighet än en gång!

Frej von Fräähsen

Inte avveckla monarkin men utveckla den!

IMG_1031

Idag fyller Sveriges kronprinsessa Victoria Ingrid Alice Désirée år igen. Prinsesspartiet kan naturligtvis inte låta en så viktig dag passera obemärkt och vill därför hylla Vickan på födelsedagen medelst en kort blogg-hälsning:

Kära Victoria,
Hoppas du har det gott på din dag och att du har hälsan och harmoni i alla dina nära relationer. Åren går fort för hög såväl som låg och snarare än vi tror så är det dags att summera frukterna av våra dagar. Jag hoppas att du kommer ha anledning att vara stolt över dig själv när det är dags att fara hädan men naturligtvis hoppas jag också att det är långt kvar till dess. Du har fått ett tufft uppdrag av det folk du tjänar. Åt dig har givits ett liv som innebär att du syns dagligen och somliga kanske avundas dig din upphöjda, och förhållandevis bekväma, position. Jag känner inte dig men jag beundrar det mod som jag gissar krävs för att stå fast i en kärlek som var tvungen att gömmas undan i så många år. Det tarvas en alldeles särskild styrka för att härda ut.

Jag får ibland frågan om var Prinsesspartiet står gällande kungahuset. Jag svarar alltid att jag inte tror på att avveckla monarkin men jag föredrar att utveckla den! Jag skulle gärna se ett samhälle som är fritt, öppet och tryggt så till den grad att vi alla kan få må som prinsar och prinsessor… Jag hoppas på, och längtar efter, den dagen.

Victoria, ditt land är fullt av orättvisor. Somliga människor har varken bakelser eller bröd att äta. Somliga andra dukar under för de orimliga krav som ställs på dem. Jag hoppas att du och dina likar ska smälla upp rullgardinen i morgon bitti och att ni ska ta er en ordentlig titt på hur det är ställt med big mama Svea. Du som säkert hänger lite med Statsministern och övriga höjdare i Riksdagen kan väl vara bussig och ge dom en ordentlig uppsträckning för den fumlighet som de har styrt landet med under de senaste åtta åren. Jag litar på att du passar på om du får tillfälle.

Idag är det Kronprinsessans födelsedag och jag går ut på kvällsrundan och plockar krusrenfana (Tanacetum Crispum) till en rustik, men ack så väldoftande, bukett. Den antika penselvasen får tjänstgöra vid denna högtidliga hälsning från Prinsesspartiet till Vickan, Sveriges Kronprinsessa:

Hipp, Hipp Hurra, Hurra, Hurra!

Frej von Fräähsen

Väljer du Arbetslinjen eller Livslinjen?

Livslinjen med namnteckning

Hur långt och hur djupt löper din livslinje?
Kiromanti är konsten att uttyda ödet ur händernas form, fyllighet och linjer. Har du ett kraftigt Månberg i handflatan så är du fantasifull och kreativ men om du har ett välutvecklat Saturnusberg så är du dyster och trumpen. Tänk om handens linjer och markeringar egentligen är anvisningar till ödets makter? Kanske en ängel ristade in hemliga budskap i dina handflator medan du låg i mammas mage?

Vad säger handens linjer om dig?
Huvudlinjen… Hjärtlinjen… Ödeslinjen…
Och så livslinjen förstås:
Livslinjens längd och djup ska inte, enligt traditionen, läsas för att tyda hur länge du kommer leva. Snarare är det måttet av vitalitet och kvalitén på ditt liv som avspeglas i livslinjen. Avbrott på linjen kan varna om en stor livsförändring eller kris.

Jag är en förnuftets man. Jag tror inte på spådomar och vidskeplighet men nu ska jag ändå ägna mig åt lite linjetydningar inför riksdagsvalet 2014:

Arbetslinjen kännetecknas av en spikrak rörelse framåt, torr benighet och en spröd folkhälsa. Arbetslinjen medför valkiga nävar och en böjd rygg för stora delar av populationen. Glöm bort ”rosor på kind och solsken i blick” – det är skiftarbetarens glåmiga och gengångar-aktiga uppsyn du har att se fram emot. Ditt inre gnags rent av skuldkänslornas gräshoppsvärmar och själens paradismylla torkar och krakelerar av den feberheta stressen. Arbetslinjen är livslinjens raka motsats: All glädje och nyfikenhet skrumpnar ihop när du tvingas slava på ett understimulerande arbete så att de stora bankerna och storföretagen ska kunna maximera sin profit. Arbetslinjen slukar jordens resurser och suger ut livsandarna så till den grad att vår sköna planet, och all mänsklig kultur, reduceras till verktyg i korporationernas jakt på mer.. MER… MER! Arbetslinjen är en ”slutgiltig lösning” på det problem vi kallar den mänskliga anden. Frihet, glädje, nyfikenhet, lekfullhet, kåthet osv stör produktionen och därför måste alla dessa uttryck för mänsklighet skalas bort. Det är ett djävulskt maskineri och du är med och upprätthåller  systemet.

Livslinjen kröker sig, från dess början till dess slut, i en organisk båge över handflatan. Den är rundad, mjuk och full av skavanker. Livslinjen trevar sig fram. Den söker. Nyfiket. Om du väljer att följa livslinjen så kommer du leva ett liv som känns ända in i märgen: Ibland kommer det att  göra riktigt ont och du kommer tyvärr att  möta besvikelser på vägen. Livslinjen, till skillnad från arbetslinjen, har ett slut. Du kommer att dö en dag. Förhoppningsvis om många år och med många nära och kära omkring dig. Du kommer försvinna från jorden och då är din gärning över för den här gången. Vad kommer du att värdera högst när du summerar frukten av dina dagar? Var du nyfiken? Modig? Kärleksfull? Lärde du dig saker? Tog du risker? Följde du din sanning? Lekte du mycket? Lekte du även som vuxen? Lekte du även som pensionär?

I år är det val i Sverige och då  har du möjlighet att välja mellan Livslinjen och Arbetslinjen. Arbetslinjen klarar sig finfint utan din röst för den har allt kapital och nästan hela planetens samlade advokat-kår bakom ryggen. Arbetslinjen klarar sig alltid för när en arbetare faller ifrån så träder en annan anonym kropp fram och tar över redan innan liket från den andre har svalnat. Sådan är arbetslinjen. Den tjänar kapitalet, inte människan.

I år är det val och om du är trött på ett atomistiskt och instrumentellt samhälle så kan du välja livet istället. Säg ja till solidaritet och äventyr. Säg ja till tid över för varandra. Säg ja till nyfikenhet och att leka. Säg ja till att ligga med varandra av kärlek och lek istället för att producera arbetare till kapitalisternas fabriker.

Arbetslinjen klarar sig alltid. Oroa dig inte. Den har det gött. Gör istället det aktiva valet att leva. Livet tar slut en dag. Du ska dö. Men fram till dess kan du välja hur du ska leva. Eller så kan du skita i det och arbeta lite mer.

Frej von Fräähsen

Köp prinsesspartiets livsnjutarmugg : 
Klicka på bilden så kommer du till butiken

Skärmavbild 2014-07-08 kl. 22.09.23

Midsommar med sillasallad hemma i våningen

Skål go’vänner!

Idag ska vi fira ljuset och sommaren och allt som är härligt i livet. Vi är här blott en kort tid, sedan vissnar vi och trillar av pinn och då bör man göra det bästa av situationen medan vi är här! :)

Denna midsommar står jag för kalaset hemma i våningen. Jag tänkte att jag bjussar Andreas på en enkel supé för två framför tv:n och på menyn står vegansk ”sillsallad” och sedan rabarberpaj med vaniljglass och färska bigarråer.

Vegansk sillsallad

En och annan kokt färskpotatis
Tärnad gurka
Ekologisk bladspenat
Kokt sparris
Kokt brockoli
MYCKET DILL!!!!
Färsk gräslök
Vegansk kaviar
Några salta fiskar från Malaco
Färskpressad citronjuice
Örtsalt och malen svartpeppar

Blanda och ge!

_MG_5884

Vi låter oss väl smaka…

_MG_5906

…men vi enas om att idén med lakritssillarna var roligare än själva genomförandet. Jag erbjuder Andreas en portion till men han ler lite ansträngt och föreslår att vi ska ”spara lite utrymme i magen” till desserten. Den borne Diplomaten.

_MG_5913

Rabarberpaj med tofuglass och kaffe. Inte dumt alls! Men naturen vinner över kulturen:

_MG_5921

Solmogna bigarråer! Sötma, harmoni, balans.

Nu får vi väl gå ut för det traditionsenliga plockandet av blommor i sommarkvällen. Gud nåde Andreas om han inte drömmer om mig när han lagt violerna under kudden! ;)
Tralala och go’ midsommarnatt!

Frej von Fräähsen

(fotograf Andreas Löfman)

 

Gratis punktmassage för uteliggare?

Under de senaste tre åren har antalet hemlösa i London ökat med 75%. Det är hårda tider och de som äger och har det gött sitter säkert på tronen medan de svagare dras ned i djup misär. Det är en dyster samtid vi lever i och den flata politiken misslyckas med att skydda medborgarna från rovkapitalister som dammsuger samhället på de medel som borde tillhöra alla.

I London rapporteras om ett nytt fenomen. I sin stora människokärlek har man nu börjat montera piggar i marken lite här och var. Detta för att de hemlösa ska kunna ligga på underlag som stimulerar blodcirkulationen och motverkar celluliter. Elakare tungor menar att åtgärderna snarare ska syfta till att hindra hemlösa från att söka nattkvarter under broar och i portuppgångar. Men att någon skulle kunna bete sig så svinaktigt och omänskligt är väl omöjligt att föreställa sig?

BpgcpooIEAApVlJ

 

Bpd5WxKIgAE5c-j

Frej von Fräähsen

Prinsesspartiets pridetal 2014

10417607_10152379714597906_8914760647292292795_n copy

Kära medmänniskor, medborgare, kamrater

För nästan en vecka sedan gick jag i den årliga regnbågsparaden i Göteborg. Det har uppskattats att 12 000 åskådare hejade på de 8500 som gick, eller på olika sätt rullade, i paraden. Det var ett kärlekens triumftåg som ringlade sig från Götaplatsen till Trädgårdsföreningen och efteråt var alla eniga: deltagandet i årets parad var ett all time high.

Idag tar Värmland över stafettpinnen och jag blir uppriktigt glad över att se så många trotsa det instabila vädret för att delta. I vår parad kommer vi samman i en högtidsstund där vi firar friheter och rättigheter som vi har nu, men som inte var självklara för bara en kort tid sedan. I Pridefestivalen finner de tystade modet att överrösta den motvind de har kämpat i så länge. Sådant mod växer ur gemenskap och den trygghet som gemenskapen innebär. I Pridefestivalen finner vi ork att forcera de backar som många av oss fortfarande kämpar för att gå eller rulla sig uppför. Solidaritet och omsorg om varandra skänker kraft under dagar av motlut. Bakom Pridefestivalens regnbågsbanér tågar familj, vänner, grannar och främlingar. Vi vet inte allt om varandra men vi vet att vi kämpar för samma sak. Respekt. Frihet. Rätten att vara stolt över, och rätten att få vila i, den du är.

Idag firar vi Pride här i Karlstad. Då går och rullar Transpersoner, fjollor, lesbianer och bissar och transor ut på gator och torg. Vi gör det inte bara för att synas men för att syna samhället i sömmarna: Det samhälle som vi idag med självklarhet bidrar till bygget av och ser som vårt. När vi manifesterar på detta sätt, kollar vi pulsen och temperaturen på samhället. Ja, det ÄR lite öppnare. Det ÄR lite tryggare. Det ÄR lite hyggligare. Så har det inte alltid varit. Så ser det inte ut överallt på vår jord. HBTQ-personer förföljs, misshandlas och dödas runtom i världen. Vi får inte vara likgiltiga inför detta. Vi som har det förhållandevis bra måste tala för dom som inte själva kan bråka och kräva respekt. Jag vill gå så långt som att säga: detta är vår förbannade plikt.

Det gångna året har jag engagerat mig för T:et i HBTQ. Transpersoner bemöts med okunnighet och respektlöshet och är fortfarande fritt byte som föremål för buskisskämt i populärkultur såväl som fikarum på landets arbetsplatser. Transpersoner jag känner rapporterar att de behandlas (om de behandlas alls) dåligt i vården. Det som skulle, som borde, vara en fristad är ofta bara ännu ett sammanhang där transpersonen kläs av kläderna, identiteten och värdigheten inför en dömande och okunnig blick. Vi vet att transpersoner oftare mår dåligt och oftare skadar sig själva än andra grupper i samhället. Dessa människor kämpar ofta hårt i tysthet för att klara sin vardag. Att dessa okända bröder, systrar och henspersoner fortfarande glöms bort är en skamfläck på regnbågsfanan och för det vidare samhället. Den fläcken ska bort! Vi måste solidariskt höja våra röster för dom som inte kan eller orkar själva. Vi måste solidariskt höja våra röster på samma sätt som familj, vänner och allierade en gång höjde rösterna för det H och B som ingår i regnbågsfolket!

Gå eller Rulla. Alla vill knulla! I regnbågsfestivalen i Göteborg hade jag turen att gå precis framför ungdomsförbundet Unga Rörelsehindrade. Detta häftiga gäng krävde att få synas och höras, inte bara som människor, men också som sexuella varelser. Vi lever fortfarande i ett samhälle som är anpassat för den som går, springer och dansar med lätthet på två ben. Vårt samhälle är anpassat för den som med lätthet läser och hänger med i samtidens galna medieflöde. Vårt samhälle är anpassat för den grupp människor som går under det snäva epitetet ”Normala” och vi har en särskild blinda fläcken för funktion. Ett samhälle är inte handikappanpassat bara för att det finns ramper, bredare dörrar och toaletter och tillgång till assistans. Nej, det är vi som ännu inte har någon funktionsnedsättning som måste handikappanpassas. Vi måste göra det till en vana att se och förstå de utmaningar som våra medmänniskor står, går eller rullar inför. Rätten till kärlek och en egen sexualitet är någonting som HBTQ personer har kämpat länge för. Vi har kämpat för rätten att bli bemötta som människor och inte bara som Bögen, Flatan eller Transan. Här har vi nu en gemensam kamp kvar: Likaberättigande och lika tillgång till samhället är en fundamental rättighet och kampen är inte vunnen förrän alla är med!

Priderörelsen skälls ibland för att vara glättig och ytlig, snuskig och ”osvensk”. Samtidigt privatimporteras en osvensk högerextremism från kontinenten. Det är dags att vi stänger våra gränser… …för hatet och de dumheter som kommer i dess kölvatten.

Nu spolar Europa ut en brunsvart diarré av fascism och nazism ur tidigare dolda håligheter. Somliga av oss som drar på sig stövlarna och marscherar i takt och somliga av oss hejar på när grannar förvandlas till fiender över en natt. Detta hotar säkerheten för de av oss som inte har en vit hudfärg, de som kanske inte är födda inom landets gränser, de som talar vårt gemensamma språk med brytning. Vi måste tala om den vithetens blinda fläck som innebär att de privilegierade, det vill säga vit medel- och överklass, det vill säga vi, inte förstår och tar på allvar det utanförskap och de svårigheter som våra medborgare möter i sina liv. Jag har vänner som dagligen utsätts för kränkande kommentarer, korkade påståenden och okunniga rasistiska fördomar. Dessa mina vänner upplever att folk tar sig friheter gentemot dom på basis av hudfärg, religion, ursprung. Jag har vänner som blir tillfrågade av främlingar om det går för sig att känna på deras hår eller om det är sant att svarta har rytmen i blodet. Det får inte vara andra regler som gäller när vi möter människor som inte ser ut som vita nordbor. Vi som kämpar för HBTQ-personers rättigheter måste göra upp med den vithet som fortfarande präglar debatten för verkligheten är den att vi är en mångfacetterad och mångfärgad rörelse. Misslyckas vi med detta är vi inte värdiga att föra regnbågen som symbol för vår kamp.

I år är det val och då har vi chansen att göra någonting verkligt viktigt. Vi har chansen att tända en fyrbåk som signalerar att vårt land vägrar att gå in i mörkret tillsammans med Europa där fascistiska krafter är på uppgång. Jag hoppas att Mitt Sverige, att vårt Sverige, går till val med hjärtat och förnuftet. Jag hoppas att medborgarna förmår att föreställa sig en häftigare politik än blockpolitikens futtiga kamp om hundralappar hit eller dit. Jag hoppas att vi vågar lita på kraften i att vilja det goda för varandra. Om ett år ses vi igen och till dess: gör allt ni kan för att göra världen till en snällare och häftigare plats.

Tack

Frej von Fräähsen