Jag längtar efter ett land som på allvar firar kunskap och medmänsklighet

Jahaja…
Bloggen Prinsesspartiet skapades dagen efter valet för nästan exakt fyra år sedan. Det har blivit närmare fyra hundra inlägg  genom åren och varje artikel har, på sitt vis, behandlat samtiden och den snårskog av politik och egenintressen som den moderna människan tvingas navigera. Dagen efter det här valet vaknar jag och ser att SD, det parti som var själva orsaken till att bloggen startades, nu har fördubblat sin väljarskara. Jag dunkar huvudet i väggen i en stadig rytm medan alla politiska sidor kör fulspel och finter och rackarspel för att klara upp läget. Det ser rätt låst ut.

Jag konstaterar att politiken verkligen har svikit människorna den här gången, det vittnar Sverigedemokraternas framgångar om. Politiken under de senaste två mandatperioderna (och antagligen mycket tidigare än så) har misslyckats på ett sådant sätt att alla inblandade politiker och partier blivit grundligen marinerade av den skitbomb som brisserat i samband med Pisa-undersökningar och riksdagsval. Detta kapitala misslyckande är väldigt osmickrande för Sverige och jag misstänker att herrarna Reinfeldt/ Borg med hejdukar knappast kommer gå till historien som hjältar. Vårt land har blivit ett hårt land: Sverige har blivit ett land där fler än tidigare är desperata, utslagna, utanför. Vårt land har blivit ett hårt land: Sverige har blivit ett land där fler har fått mer i pengar plånboken och häftigare villor. Och så har vi den krympande gruppen mellan dessa ytterligheter. Ett land där fler har fått det uselt samtidigt som fler har fått det fett? ja, do the math vettja, det är väl uppenbart var problemet ligger?

Sveriges ungdomar läser allt sämre och förstår sin omvärld allt mindre. Sveriges ungdomar erbjuds sämre och färre verktyg för att förstå sig själva och det komplexa sociala kontrakt som är själva kittet i samhället: Solidaritet, välvilja, respekt för varandra. Kanhända senaste årens politiska experiment, det som nu kraschat så styggt, uppmuntrat till tävling och konkurrens på ett sätt som helt och hållet  slår undan varje gest av hygglighet? Alliansens nyliberala projekt har nedmonterat den basala tryggheten som ju faktiskt är själva grunden för ett stabilt samhälle. Dessa politiska giganter har landat i den förvånansvärt korkade slutsatsen att ett land fungerar som ett företag. Man har rakt av försökt applicera marknadens logik på nationalstaten Sverige, och se: befolkningen börjar långsamt fostras genom tv-program och arbetsförmedlings-coacher, genom retorik och påtryckningar till en skara ängsliga och territoriella människor. Mitt. Mitt. MITT. Tack för det Reinfeldt et Al!

Jag längtar efter ett land som på allvar firar kunskap och medmänsklighet: Sveriges ungdomar läser allt sämre och förstår sin omvärld allt mindre. Befolkningen fostras genom politisk uppmuntran till att bli en skara ängsliga och territoriella människor. Satsa nu på skolorna. Satsa på dessa tempel av kunskap och förståelse. Ta hjälp av de sinnliga vetenskaperna, de fria konsterna, kulturen. Gör reklam för kunskapen men inte som ett instrumentellt verktyg för att ”skaffa sig ett jobb” utan som faktor för inre och yttre växande. Utsmycka skolorna med guld, krusiduller, fresker och mosaiker så att alla som träder in där känner kunskapens väldighet och värdighet. Sätt in rosettfönster med periodiska systemet i klassrummen. Res gyllene kupoler med ett stjärnhav av mosaik. Fira kunskapen. Lita på den.

De stora kyrkornas tid är förbi men låt oss idag lägga samma resurser på skolorna som vi tidigare har avsatt för religiösa rum:

church-of-our-savior IMG_0378

Det längtar jag efter.

Frej von Fräähsen

Sorg över en skola som kunde ha varit bra

Åååååååh ju mer jag tänker på hur politiker har sjabblat bort den svenska skolan desto mer förbannad blir jag! Jag skiter i om ”Sveriges gloria har falnat” men jag bryr mig väldigt mycket om huruvida barn och unga får en bra grundutbildning. Bildning, kunskap, förståelse är allt för att kunna delta som fria och hyggliga individer i ett allt tuffare samhälle.

Montera inte ned de humanistiska ämnena, de gör oss mänskliga och hjälper oss att få syn på vilka vi är i relation till historia och omvärld. Slarva inte med de naturvetenskapliga ämnena, de låter oss förstå att världen är häftigare och mäktigare än någon religiös utsaga eller vidskepelse någonsin kan fabulera ihop. FRAMFÖR ALLT: underskatta inte vikten av kreativa/ estetiska ämnen. Musik, Bild, Dans, Drama tränar våra sinnen, de mest basala instrumenten vi har för att orientera oss. Vår uppmärksamhet tränas och vi lär oss att tänka associativt när vi utmanas att förstå en estetisk och bortomspråklig upplevelse.

Bort med idén om K-U-N-S-K-A-P-S-M-A-S-K-I-N-E-N! Kunskap är en relation, inte ett instrumentellt verktyg för att nagla fast en värld av döda ting så att vi kan dominera den.

Frej von Fräähsen

En varmblodig politik eller en kallhamrad?

Det är frågan…

Igår kväll bänkade vi oss med chipspåse och snask framför tv:n. Dags för slutdebatt, gladiatorspel, skådespel. Alla riksdagspartier fick komma till tals och alla tog som väntat chansen att dela ut smockor till höger och vänster (höhöhö). Matchen började lamt tyckte vi men snart eldades det på under galoscherna i denna sista kamp om väljarnas sympatier. Det är kul när det uppstår lite hetta i Sveriges grådassiga politiska klimat.

Jag gör ingen hemlighet av att mitt hjärta lutar åt vänster. Mänskligheten är ändå så finurligt sammansatt, rent anatomiskt, att hjärtat lutar aningen till vänster sidas fördel och det tar jag som ett tecken på vi är menade att vara solidariska, hjälpsamma, generösa. Ja, alltså de värden som vänsterblocket av tradition står för. Hade jag varit religiös hade jag kanske till och med hävdat att Gud själv vill att vi ska rösta på vänstern, det är ju uppenbart eftersom vi är skapade så.

Vi satt och tittade på de politiska giganternas fight. Det gick väldigt städat till. Ingen drog blankt. Ingen sket på sig eller kräktes. Ingen svor eller k-pist-sprutade ur sig invektiv. Det var väldigt Svenskt: återhållet, väluppfostrat och en smula byråkratiskt. Jag hade gärna sett lite mer glöd, lite mer saliv som skvätte på kameralinsen och lite mer vision i blicken på dessa våra främsta företrädare. Debatten kändes torr och andefattig. Torftig. Visionslös.

Reinfeldt skanderade ”Jobbmaskinen” så fort han fick tillfälle. Smaka på ordet: J-O-B-B-M-A-S-K-I-N-E-N… Känner du hur inspirationen flödar? Känner du hur kraften i vår främste politikers retorik griper tag om dina ädlaste delar och ger dig en chock av njutning? J-O-B-B-M-A-S-K-I-N-E-N… känner du hur hela världar av nyfikenhet, lust, lekfullhet och framtidstro öppnar sig i ditt inre? Känner du hur livet och kärleken svämmar över i dig? Inte det?

Alliansen är inte varmblodig. Det är en reptilartad ohelig allians som opererar efter en svartvit princip: Äta eller ätas. Knulla eller knullas. Döda eller dödas. Det är en kallhamrad politik vars hela projektidé lever av dominans och tävlingsmentalitet. Det är en kallhamrad politik som andas av förakt för den svage samtidigt som den gör en tom gest av att hjälpa den som är utsatt. Det är Allianspolitikens DNA som det är fel på: den har blivit en politisk horrör, en monstruös mutation, av nyliberalism och lobbyisters ljusskugga influenser från skuggorna.

Alliansens politiker kommer knappast att gå till historien som hjältar. Med facit i hand kommer vi att döma ut den bakomliggande politiken som hjärtlös och arkaisk. Alliansen har en fantasilös förståelse av vad en människa är och har potential att vara: en J-O-B-B-M-A-S-K-I-N… För varje bokstav som faller på plats i detta missfoster till ord dör hela världar inom människorna. J-O-B-B-M-A-S-K-I-N-E-N reducerar det mänskliga, det levande, det häftiga till ett kristallisk evighetsmaskin som lämnas på tomgång för att utföra en uppgift som i slutändan tjänar de största aktörerna. J-O-B-B-M-A-S-K-I-N-E-N reducerar alla människor till arbetare i ett själlöst maskineri som inte har annat syfte än att skapa mer jobb och mer kapital.

I morgon är det val. Som medborgare i landet Sverige får vi chansen att göra våra röster hörda en gång var fjärde år och nu är det dags att vi överröstar Reinfeldts J-O-B-B-M-A-S-K-I-N med ett livsbejakande protestvrål.

Den socialdemokratiska tidigare finansministern Ernst Wigforss har sagt:

”Om målet med samhälls­utvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet.”

Där har vi ord som vibrerar av kraft! Där har vi ord som grabbar tag om oss och ingjuter styrka, mod, medmänsklighet. Ställ detta i relation till Reinfeldts J-O-B-B-M-A-S-K-I-N och bedöm själv vilken politik du vill ska vara tongivande i dina barns och barnbarns liv!

Frej von Fräähsen

Ställa dörren på glänt åt någon annan?

Jag är inte ”guds bästa barn”. Jag är inte odelat altruistisk. Jag har många fel och brister. Det kommer liksom med jobbet att vara människa att man ställer till det ibland, blandar bort korten, går bort sig och gör bort sig. Det är precis så det ska vara. Det är sådana vi är.

Vi har även kapacitet att göra gott, vara förlåtande, lekfulla, generösa. Det är precis som det ska vara. Vi är sådana också.

Som konstnär och människa uppvuxen i Sverige har jag fått många chanser här i världen. Jag har haft den fantastiska förmånen att kunna utöva min mänskliga rättighet att bilda mig och att förverkliga mig själv på ett sätt som är närande för det mänskliga i mig (ja alla aspekter). Jag använder inte ordet självförverkligande i en nyliberal mening där en människa per automatik blir sann genom att arbeta, förmera kapital och att vara ”fri” att välja skola åt sina barn eller vårdcentral när det stramar i halsmandlarna. Självförverkligande innebär i mitt språkbruk att förverkliga, att manifestera, den inre människan – hennes drömmar, längtan, potential. För mig handlar det om att göra den inre människan verklig. Det handlar om att träda fram och att träda ut i världen. Kanske är det faktiskt en sorts andra födelse och hela vägen fram till det ögonblicket då du korsar tröskeln är en förlängning av fosterstadiet? Jag ser många foster därute i världen. De tror att de är vuxna och ansvarsfulla individer eftersom de sitter på tunga positioner och fattar beslut med konsekvenser för många. Men man blir inte automatiskt en sann människa av att ha makt eller ansvar eller rikedom. Man blir sann av att sluta spela ett spel med sina medmänniskor. Man blir sann när man slutar spela en roll inför andra.

Livets spel kan inte ”vinnas”. Jordens resurser är ändliga och kan ta slut. Ekosystem kollapsar med varje ny ”vinst” i spelet. Spelet är inte verkligt men det har verkliga konsekvenser för myriader av människor och arter på planeten.

Livets spel kan inte vinnas men många spelar spelet som om de kunde kamma hem storkovan.

Om bara några dagar är det val och jag personligen hoppas på en röd-grön-rosa regering som utgång av folkets vilja. Jag hoppas att allt fler ser bortom spelets illusion och inser att ingen kan vinna så länge vi försöker blåsa varandra eller stärka den egna positionen. Jag talar i egenskap av en människa som givits mycket och som vill ge någonting tillbaka: min resa och mitt liv hade aldrig fått utvecklas som det har gjort om jag växt upp som offer för nuvarande politik. Det är dags för oss som har det okej, eller rentav gott, att glänta på dörren så att någon annan får samma chanser som vi själva fick en gång.

Om bara några dagar är det val och jag hoppas att folk äter en stadig frukost, att alla som vill får chansen till ett härligt ömsesidigt ligg med någon de älskar och att folk tar på sig bästa söndagskostymen inför denna demokratins högtidsstund. Demokratin är skör och ofullkomlig precis som vi människor men den är också ett verktyg där fria och sanna människor utöver makt gemensamt. Jag längtar efter ett samhälle där människor är så trygga och fria att de kan förverkliga sig själva, träda fram, manifestera den inre människan i hennes fulla potential. Jag längtar efter ett samhälle som inte styrs av ofärdiga och rädda individer som försöker manövrera ut varandra i jakten på nästa kvadratmeter odlingsareal eller oljefat. Jag längtar efter ett samhälle där vi möts som jämlikar och där vi tjusas över varandras olikheter. Men ett sådant samhälle måste börja med att en dörr ställs på glänt…

Frej von Fräähsen

Subventionera guldkanten eller brödkanten?

Prinsesspartiets kommentar till rut-avdraget:

Somliga människor har det fett. Dom har det gott. Dom har det tryggt och lugnt och säkert. Dessa människor kanske bor i stora hus, har flera bilar, sommarhus, båt. Kanske de åker på utlandssemestrar och låter ungarna ägna sig åt dyra fritidsintressen. Dessa rikingar har så mycket viktigt att göra och så mycket pengar att spendera att de inte kan/ vill städa själva. Bra då att rut-avdraget kan bidra med en liten guldkant som får vardagen att skimra lite extra: Nix-pix toaskrubbning och fönsterputs, smäll upp lila Cavan istället och lägg fötterna på soffbordet medans ”lilla mänschan” städar.

Somliga människor har inte så mycket fett på kroppen som de skulle behöva. Dom mår helt enkelt inte så gott. Dom är otrygga, vänder på slantarna och måste jaga arbetstillfällen eller stå i givakt i väntan på att bemanningsföretaget ringer. Dessa människor hyr kanske i andra hand, är kanske ensamstående, avstår från att gå till tandläkaren så att ungarna ska kunna få en vinterjacka. Kanske ungarnas skolutflykter kostar skjortan och innebär en månad utan frukt och grönt? De här människorna fattas resurser. Pengar, trygghet och ett uthärdligt liv fattas dom och dom tvingas ta subventionerat arbete hos rikingarna.

Nu är valet 2014 alldeles runt knuten. Jag hoppas, och jag tror, att svenska folket är innerligt trötta på en politik som subventionerar rikingens guldkant men inte fattiglappens brödkant. Prinsesspartiet kräver inte guld och gröna skogar. Vi kräver inte att alla ska få äta bakelser vid alla måltider. Vi kräver dock att vårt land börjar prioritera rätt: den fattiges bröd och trygghet är viktigare än rikingens dammfria dörrkarm. Rösta rätt. Rösta solidariskt.

Amen

Kult-avdrag?

Jag (som själv är ”Kulturarbetare”) har ingen i min bekantskapskrets (de är också ”Kulturarbetare”) som gillar vår sittande kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Ministern har en passiv inställning till kulturen och verkar sakna förståelse för kulturens djupare värde. Jag vågar påstå att denna minister, som hävdat att ordet ”kultur” är problematiskt och avskräckande, är helt fel kvinna på helt fel stol.

Alliansregeringen står vid rodret och det innebär nedskärningar i allt som gör livet gott och värt att leva: Skolan, Vården, Omsorgen och Kulturen förhandlas bort trots att dessa borde vara själva kärnan i byggandet av ett livskraftigt samhälle. Bortschabblandet av skolan innebär en fördummad och håglös ungdom som inte ges verktyg att ta del i samhället som värdiga medborgare. Nedmonteringen av vård och omsorg leder till rädsla och oro. Kulturen reduceras till ett pedagogiskt knep (skapande skola etc) där kulturen bara är ett medel för att åstadkomma någonting annat och det skapar andefattiga och fyrkantiga individer. Om man ens kan använda begreppet individ om människor som nekats den undervisning och vägledning som krävs för att skapa självständiga ungar.

Kulturministern lär ha sagt att en ”miljard kronor till kulturen är en miljard mindre till folket”. Lena, Jag vet att du med rätta blivit rejält utskälld för din inställning. Här får du en skopa ovett av mig också:

Kultur är INTE underhållning. Kultur är INTE ett pedagogiskt verktyg. Vad kultur ÄR:  Det medel med vilket människors horisonter flyttas och kognitiva kartor ritas om. Kulturen inbjuder till innovation och en förståelse för samhällets, och det större mänskliga samfundets, intima sammankopplingar med varandra. Kultur är inte någonting som man ägnar sig åt på fritiden, vi är nedsänkta i kultur, andas kultur, äter kultur, skapar kultur i vår vardag. Att åse Kulturministerns oförmåga att förstå dessa kulturens djupare strata är ohygglig för oss som arbetar med konst och kultur. Vi måste ha en politisk företrädare som är kompetent och som inte på allvar tror att ”en miljard till kulturen innebär en miljard mindre till folket”.

Tillbaka till Mats för en summering:
I artikeln levererar Mats Söderlund en lista med förslag på åtgärder som Kulturministern borde titta närmre på. Ett smart drag vore väl att, som Mats föreslår, införa en möjlighet till visst avdrag för köp av kulturella tjänster. Ett ”krut-avdrag” kanske? Med ett sådant Krut-avdrag (eller Kult-avdrag?) kan en större andel kulturarbetare få anställning och kanske rentav komma upp i skäliga ersättningsnivåer? Prinsesspartiet har kontaktat Lena Adelsohn Liljeroth för en kommentar.

Gode Gud bevare oss från Sverigedemokraternas Raseri och Kulturministerns Okunnighet

Frej von Fräähsen

 

Skära ner på arbetstiden?

 (från 5 juni 2014)Bild 2014-06-05 kl. 13.29

Ciao Belli!

Jag drog på mig sammetstofflan och tofflade bort till SVT-debatts provsändning inför Almedalsveckan. Det bjöds på kaffe och bulle och samtal före debatten och jag råkade, det var väl liksom mest naturligt att det blev så, i slang med några företrädare för Ung Vänster och för Socialistiska Partiet. Själva debatten var intressant om än av lite nedskalat format. Johannes (jag nämner inga efternamn eftersom denna debatten skedde innanför lyckta dörrar) från Socialistiska Partiet debatterade med/ mot Sverigedemokraternas Jimmy (inte Åkesson) om yttrandefrihet och mötesrätt. Är det okej att störa ett tal så att det ställs in? Ja? Nej? Personligen tycker jag det är helt okej att bua, busvissla, vända ryggen till och visa sitt missnöje på annat sätt men om man saboterar så att en åsikt blir tystad eller de som företräder åsikten känner sig skrämda till tystnad.. ..ja då är demokratin i fara. Jag tror att de flesta skulle hålla med om detta oavsett partitillhörighet.

Punkt nummer två på agendan behandlade det röd/gröna förslaget om att prova 6 timmars arbetsdag inom vård och omsorg. Nej för fan säger de borgerliga, jo för tusan säger det röd/grön/rosa blocket. Idag pratar politikerna om vikten av att ”skapa arbete” och jag känner ögonblickligen hur mitt inre krampar ihop inför dumheten i detta. I ett samhälle där vi har mindre arbete än antalet arbetare kan man knappast prata om att alla som arbetar ska arbeta mer än de redan gör. Nej för fanken! Låt människor arbeta sex timmar om dan, med bibehållen lön, och anställ flera för att täcka upp övrig tid. Detta skulle väl ändå vara långt bättre än FAS3 och den politik som förespråkar att människor sitter av sin tid hos privata företag. Att dessa företag dessutom får en ekonomisk ersättning motsvarande ungefär 5000 kronor i månaden är bara ytterligare ett sätt att dammsuga det kollektivas kassakista på medel som tillhör alla.

Vi kom naturligtvis inte fram till någonting i den här debatten. Tiden är kort och många vill tala och tycka och visa framfötterna. Jag fortsätter dock att förespråka en politik som höjer fanan för det mänskliga: för kunskap, fred, solidaritet. Ett steg på vägen är att införa en basinkomst eller medborgarlön så att människor kan känna sig trygga. Låt studier belönas med en lön istället för att försätta studenten i skuld så att man slipper börja sitt yrkesliv med en halv miljon på minus i check-crediten. Låt kunskap vara tillgänglig för alla genom en bra skola (oavsett var du bor). Låt konst och kultur skakas ner från piedestalen så att vi slutar betrakta den som” grädden på moset” och istället inrättar den som själva basfödan i den intellektuell kosten. Kultur ställer frågor och skakar om. Kultur speglar och tvingar oss ta andra perspektiv. Konst och kultur får oss att se värdet av ett liv, inte bara som arbetstagare i ett maskineri, men som medborgare. Någonting annat vore inte värdigt!

Nu ska jag elda under min vrede, dricka kaffe och lyssna på Young & Sick… Gör’t du med:

Frej von Fräähsen

Kristna värdepartiet skapar oro bland HBT-personer

(Reblog från 25 februari 2014)

Igår rapporterade media världen över att Uganda går samma väg som Ryssland i och med godkännandet av den lag som kriminaliserar homosexualitet. Straffet för ”förstagångsförbrytare” är 14 år. För återfallsförbrytarna: livstid. Människor som hjälper hbt-personer, eller underlåter att uppfylla den rapporteringsplikt som medborgarna har, riskerar upp till 7 års fängelse. Föräldrar tvingas ange sina barn, grannar tvingas förråda grannar. Vi känner igen mönstret. 30-tal. Tyskland. Judeförföljelser.

Även i Sverige försöker mörkermakter driva igenom liknande agenda under falsk flagg. Under devisen ”för ett civiliserat samhälle” driver det nystartade Kristna Värdepartiet sitt principprogram utifrån ”människovärdesprincipen”:

Människovärde
Människovärdesprincipen säger att varje människa är enormt värdefull enbart i kraft av att hon är människa, och att varje människa är lika värdefull som varje annan människa. Detta värde gäller från och med befruktningen och till en naturlig död. Människovärdestanken inbegriper ett antal rättigheter där rätten till liv är den mest grundläggande. Människovärdestanken går vidare ut på att varje människa ska respekteras såsom värdefull och att varje naturlig fas i den mänskliga utvecklingen ska omgärdas med tillbörliga rättigheter

Vi värderar familjen mycket högt men slår också vakt om den enskildes rättigheter. I linje med människovärdesprincipen är det en självklarhet att individens rättigheter aldrig får kränkas i familjens sammanhang. Vi vill kraftfullt motarbeta och höja straffen för s.k. hedersförtryck, vanvård samt barn- och kvinnomisshandel.

Lite längre ner i principprogrammet bryter man redan mot denna ledstjärna när man uppger att man:

  • motsätter [sig] allt statligt stöd till propaganda som riktar sig till ungdomar och som likställer den homosexuella livsstilen med det heterosexuella äktenskapet

  • motsätter [sig] statligt stöd till en sex- och samlevnadsundervisning som inte betonar äktenskapet och den relationella sidan av samlivet

Människan är värdefull och ska respekteras så länge som hon, om hon är en ”avvikare” (min tolkning), lever sitt liv i osynlighet och inte kräver lika rättigheter och samma trygghet som heterosexuella. Det faktum att man kallar denna typ av information för propaganda visar tydligt att man allierar sig med Ryssland och, det av amerikanska kristna högern influerade, Uganda. Ett annat ord i formuleringen ovan avslöjar Kristna Värdepartiets försök att förminska HBT-personers möjlighet till värdighet och likabehandling – ”Livsstil”.

Att använda ordet livsstil är ett grepp som amerikansk kristen höger använder sig av. Man tillerkänner inte sina medmänniskor den grundläggande förmågan att känna kärlek utan man försöker göra HBT-personers relationer till någonting snaskigt och snuskigt – en alternativ ”livsstil” som är syndig och oren. Alltså förhållanden som inte är värda att firas eller skyddas. Det är samma retorik som i Ryssland och Uganda.

När jag försöker debattera på den kristna tidningen Dagen svarar Mats Selander att jag inte alls ska behöva frukta för mitt liv men att jag därmed inte har rätt att ”omdefiniera äktenskapet eller adoptera barn”. Jo Mats, den rättigheten HAR jag i det civiliserade samhälle som ni säger er vilja verka för. Lagen, vårt lands högsta rättesnöre för sociala transaktioner människor emellan, har definierat att jag äger rätten att adoptera och att gifta mig – ingå äktenskap. Vill du neka mig mina lagliga rättigheter så är det faktiskt du som inte har rätten på din sida. Ja, om du inte väljer att gå samma väg som Uganda förstås och aktivt arbeta för att nedmontera svenska medborgares rättigheter. Men det är en farlig väg att gå Mats. I demokratier kan man inte ta bort medborgares rättigheter utan att förlora sin ställning som försvarare av människorätt och människovärde.

Mats försäkrar mig, i vår korta interaktion, att jag inte behöver frukta för mitt liv men det gör jag trots allt. Mats lever sitt liv efter en bok som säger att jag ska stenas till döds och att skulden för min död är min egen. Mats glömmer att länder som Ryssland och Uganda legitimerar sina nya ”antigay-lagar” med samma retorik som han själv och hans parti företräder: Skydda familjen. Stoppa homosexuell propaganda. Vad Mats, och åsiktsfränder, inte tycks förstå är att deras politik inbjuder till just sådan hederskultur som man säger sig vilja motverka.

Människors minne är kort. Inte ens hundra år har förflutit sedan koncentrationslägrens ugnar svalnade efter att ha bränt miljontals judar, romer, homosexuella och oliktänkande. Nu ser vi samma tendenser till förföljelser igen. Romerna tvingas åter på flykt i ett allt bistrare Europa och lagar ändras som tvingar homosexuella att gömma sig undan de familjemedlemmar som enligt lag måste ange dom. Det är i den traditionens fotspår som Mats och Kristna Värdepartiet vandrar. Fruktar jag för mitt liv? Ja, för människors minne är kort och när partier träder fram och vill lagstadga bort min värdighet och trygghet som människa då ser jag historien upprepa sig: 30-tal. Tyskland. Förföljelse   –   2014. Sverige. Förföljelse.

Frej von Fräähsen

När kvinnor blir frigjorda…

(reblog från 14 januari 2014)

När kvinnor blir frigjorda och jämställda blir männen det samtidigt, för i en relation där ena parten inte är fri hålls motpartens fri- och rättigheter   gisslan av ett osynligt band till den andres underkastelse. Fram till första halvan av 1900-talet fanns ingen tanke på vem som var lämpad för vad eller vem som ville göra vad: mannen skulle försörja, kvinnan skulle vara hemma. Inga valmöjligheter direkt när båda parter måste arbeta väldigt väldigt hårt på varsin kant. Tack vare att kvinnor också arbetar utanför hemmet kan män släppa den urgamla rollen av att vara den som ska släpa hem brödfödan. Om man väljer att konsumera måttligt kan båda parter leva gott utan att arbeta heltid. Slå av på takten lite. Få mer tid för varandra. Umgås med barnen. Rå om sig själv.

När man inte har hela ansvarsbördan för försörjningen kan man plötsligt upptäcka att man kan vara stark utan att vara hård. Att vara mjuk (människokroppar är mjuka och plastiska, mänskliga psyken är föränderliga och identitet är ett kontinuum som aldrig avstannar helt) är inte längre ett skällsord utan ett bevis för att man är uppbyggd av ett levande material. Många män uppger att de är vilsna och inte vet vilka de är när de nu inte längre kan köpa en traditionell och stereotyp mansroll rakt av. Rollerna luckras upp. Vi är trötta på den urgamla genus-såpan vi spelat i. Vi vill byta roller, hitta på nya. De mest modiga vill skippa färdiga protokoll och skriva sin egen berättelse istället. Som man. Människa.

Kvinnors emancipation medför männens emancipation. De är inte ömsesidigt uteslutande. De förmerar och fördjupar varandra. Men det krävs att vi vill varandra gott. På riktigt. Utan förbehåll. Det krävs mod. Att lämna färdiga protokoll. Skriva sin egen historia. Som människor.

Frej von Fräähsen

Är du fast i ekorrhjulet?

Kugghjulen snurrar fortare och fortare i det maskineri vi kallar samhället. Mekaniken mal på, motorn ryker och skakar och mitt i allt detta ska vi människor hinna leva goda och drägliga liv. Helst utan att ta skada av stressen och kraven i vår samtid.

Jag försöker ofta hitta nya sätt att hoppa av karusellen, steg för steg och bit för bit. Idag hoppade jag av ganska många bit (en term för en viss mängd data) när jag bestämde mig för att bara kolla min epost tre dagar i veckan. Resten av tiden ska jag strunta i om folk vill mig nåt. Butiken är stängd och jag öppnar den när jag själv får lust. Irriterande? Säkert! Bryr jag mig? Ja, jag bryr mig om min hälsa och att hålla stressnivåerna nere.

Så logga ut…
Andas….
Njut….
Du måste inte stå i givakt 24 timmar om dygnet!

Gött

Frej von Fräähsen